Fortfarande avses åteljakt vilket jag tycker är den jaktformen som stör grisarna minst. Här är det också mycket lättare att skjuta rätt djur och få rätt avskjutning i ett område. De andra jaktformerna som t.ex. jakt med hundar lämpar sig bäst på marker med goda stammar av vildsvin. På marker med sämre biotoper där inte grisarna gärna uppehåller sig för ofta är mer störningskänsliga och här gör sig en åtel mycket bättre.

Eftersom jag har störst erfarenhet av åteljakt vill jag dela med mig av detta. De marker jag jagar på har inte de riktigt bästa förutsättningarna för grisarna som jag påtalat tidigare. Visst håller de gris, men inte i den utsträckningen som är önskvärd. Men det går att bedriva en bra jakt ändå om man följer upp deras beteenden och besöken på åtlarna. Detta har jag gjort nu varje dag i tre års tid, vilket också har gett lön för mödan. Den viktigaste faktorn är att se till åtlarna ofta för att se om det finns gris i området. Som jag skrivit i första studien brukar jag vänta tills de besökt en åtel två kvällar/nätter på rad innan det är lönt att sätta sig i tornet. Men det händer ibland att ivern tar överhand och jag sätter mig redan efter det första besöket men då ofta med ett klent resultat. Om man bara väntar till rätt tillfälle är det mer en regel än ett undantag att grisarna kommer fram till åteln när man sitter där. Ligger vinden fel hjälper inte rätt tillfälle utan man får vänta till en annan dag.

Har man däremot byggt ett jakttorn som jag beskrev i den första studien går det att sitta vid en åtel även om vinden inte är den bästa. Jag har hört att just det tornet blivit mycket populärt bland åteljägarna. Eftersom vittringen från människan är det värsta ett vildsvin kan tänka sig gäller det att hela tiden försöka eliminera den.

Jag har provat alla dunderkurer som tänkas kan, men inte fått den riktiga utdelning som önskas. Det bästa är ändå att pensla på rejält med trätjära på jakttornet. Tänk på att göra det på den höjd så att inga grisar kommer åt den. Eftersom tjäran snabbt torkar avger den inte samma intensiva lukt mer än ett par veckor. Därför bör det målas på nytt med jämna mellanrum. Detta gäller även den tjäran som penslas på vid åteln. Jag har märkt att nymålad tjära drar grisarna fram till åteln mycket bättre än den äldre tjäran.

Det är inte alltid grisarna skrubbar sig mot tjäran när de är vid åteln. Sugga med kultingar gör det nästan aldrig. Andra grisar som inte nått ett års ålder kan skrubba sig, men det är inte så vanligt. Däremot de äldre grisarna har svårt att låta tjäran vara ifred. Detta beteende har att göra med att de försöker få bort kvalster och parasiter som sitter i pälsen. Att de just föredrar trätjära har att göra med att den finns i naturen redan. De har utnyttjat denna metod mot ohyra från deras begynnelse. Då inte koncentrerad trätjära som inte finns naturligt utan de har använt sig av kåda från träden. Därför ser man märken av deras tänder och betar på träd där de försöker få fram kåda. Detta beteende gör de även på trätjäran som det används mycket av idag.