Lantbrukaren


tillbaka


foto

 


 Styra vildsvinen

Rubriken kan låta lite märkvärdig. Men jag skall förklara vad som menas med den;

Vi kan styra grisarna fram till åteln från det hållet vi vill. Om åteln är felplacerad i förhållande till jakttornet när det gäller den vanligaste vindriktningen. Eller om vi vill att grisarna skall välja en speciell väg fram till åteln av andra orsaker kan man få dem till att göra detta också.

Allt handlar om bara om sunt förnuft. Hemligheten är mindre foderplatser och trätjära.

Välj ut den vägen ni vill att de skall komma ifrån. Välj inte den vägen över öppen terräng bara. Då lovar jag att hela projektet kommer att misslyckas. Anlägg små foderplatser i tätare terräng och pensla på lite trätjära på ett angränsande träd. Med små menar jag inte mer än ett kilo foder på varje fram till åteln där det finns mycket mera foder att tillgå. Dessa platser får under inga omständigheter bli för många då de blir mätta och kommer inte fram till åteln som är syftet.

Jag har provat med tre stycken med 50 meters mellanrum och det fungerar alldeles utmärkt. Det dröjer inte länge innan de följer den nya vägen fram till åteln.

Att jag provade detta berodde på att de ofta kom bakom tornet fram till åteln. Då låg vinden eller som bör sägas – vittringen från mig och tornet helt fel. Det hände ofta då att jag hörde grisarna försvinna alldeles bakom tornet då de hade känt min vittring.

Nu har stigen bakom det aktuella tornet börjat växa igen och en ny stig har uppkommit på det stället fram till åteln där jag vill de skall komma ifrån.

En intressant sak är också var och hur man lägger fodret på åteln. Här kan man se vilka grisar som är framme varje gång om man inte själv befinner sig i jakttornet.

På ett par av mina åtlar lägger jag lite foder på utvalda ställen. En speciell familjegrupp grisar hittade alltid dessa ställen och de var då rensade på morgonen när jag kom dit. Andra ensamma eller andra grupper av grisar hittade oftast inte alla dessa platser.

Även om det är flera olika grisar framme fanns det alltid foder kvar de inte hade hittat. Men kommer rätt grisar fram går de systematiskt tillväga och lämnar inga platser med foder orörda.

Vid ett flertal tillfällen har jag sett just de grisarna komma fram till åteln för att metodiskt och utan deras sofistikerade luktsinne snabbt plundra de platserna.

Det hela är en inlärningsprocess, men då måste de platserna med foder alltid vara på samma ställen.

Detta utspelades under början av hösten 2004 och fortsatte så ett par månader innan gruppen splittrades av olika anledningar. Vi sköt en årsgalt ifrån gruppen och strax efter sköt en grannmark ett djur från samma grupp. Vid denna tid lämnar också smågaltarna familjegruppen. I samma veva sköt en annan grannmark ett par dagar senare en sugga - tråkigt nog.

Efter dessa händelser slutade detta beteende och vi hade bara mest mindre grupper av års- grisar framme på åtlarna i november och december detta år.

 

 

 

 

 

 

 

   

Denna studie är indelad i elva st avdelningar. För att läsa vidare klickar Du på respektive avdelning.

För att följa sammanhanget i studien på bästa sätt är det att föredra att läsa avdelningarna i nummerordning.


1. Population
2. Rörelsemönster och rutiner

3. Klockans förträfflighet

4. Uppträdande på åtlar
5. Tillfälliga vistelseområden
6. Styra vildsvinen
7. På matsedeln
8. Bra jakt – trätjära
9. Förvaltning och resurs
10. Förflyttningar över områden
11. Karta
12. Diagram
13. Fakta och lite av varje
14. Slutord

Tipsa Dina bekanta om denna vildsvins-studie

Vildsvinsbutiken
Telefon: 0435-46 05 30 E-post: info@vildsvin.se

 

Allt material på vildsvin.se är copyright-skyddade