Detta var en studie som sträckte sig över tre år och berörde min egen fastighet. Beteenden kan skifta mellan områden beroende på biotop, population och jaktens inverkan. Det sistnämnda är mer betydande än man tror och bryter oftast mönstret om det skjuts allt för många grisar på ett område. Jag vet ett par där jakten har skett utan urskiljning och där det nästan inte finns gris mer. För tre år sedan fanns där en bra balans i populationen som också var stark.

Efter att ett flertal suggor fällts pekade kurvan brant neråt och idag finns bara en spillra kvar.

Sen finns det raka motsatser till detta på andra håll. Där skjuts det ofattbart mycket gris och ändå ökar stammen. Där finns den ultimata och rätta biotopen för grisarna och samtidigt sker en kraftig utfodring.

Jakten kan också ha bidragit till att grisarna besöker åtlarna senare på kvällen. Materialet om de tider de besöker åtlarna finns inte med i denna studie, men finns ändå sen tre år tillbaka registrerat. Tiderna var oftast oregelbundna frånsett ensamma galtar. Däremot så kunde man tydligt se att grisarna visade sig senare och senare på kvällen vid åteln. De var tidigare framme för ett år sedan. Jag tror att det är jakten som gjort dem alltmer skygga och att de inte lämnar den skyddande skogen förrän det är riktigt mörkt. Konstigt är också att även årsgaltarna har detta beteende.

God jakt och hoppas att jag varit till liten hjälp till er med kunskap om vildsvinen.