Det är inte säkert heller att kultingarna reagerar på suggans varningsläten när de inbördes slåss om maten på åteln. Flera gånger har jag observerat detta och hört varningsläten från suggan utan att kultingarna tar någon notis om detta. Jag har även lyst på dem med ficklampa under långa tider utan att de bryr sig om ljuset. Ibland har även suggan kommit fram i ljuset för att äta en kort stund innan hon beger sig iväg igen. Detta sker när kultingarna är små och inte ännu lärt sig vad som är farligt. Det dröjer dock inte länge förrän deras beteenden växlar och de blir inlärda att vara mera försiktiga i deras framfart.

När de är ca ett halvår gamla händer det och de blir de mycket mera försiktiga när de närmar sig åteln. Nu lyder de mer också suggan, och om något inte står rätt till försvinner de snabbt iväg för att inte komma tillbaka mer den kvällen.

Äldre ensamma grisar visar ett helt annat mönster när de går fram mot åteln. Här har de nu fått en inlärd skygghet och går inte fram direkt utan det är inte ovanligt att de gärna gör en kringgående rörelse runt åteln bara för att förvissa om sig att inga faror finns. Flera gånger har jag märkt att de närmar sig åteln med försiktighet innan de kommer fram. Även om vinden har varit rätt har jag sett grisar lämna området för att sen inte komma tillbaka mer den kvällen. Något har emot all förmodan stört dem. Vinden kan ha kantrat eller något annat som inte stämt har inverkat.

Dessa ensamma grisar är oftast mellanstora galtar som vandrar runt och söker efter foder och egna revir. Det är också dessa som är lättast att skjuta då de följer ett speciellt rörelsemönster när det gäller tider och andra rutiner.

Lite längre fram i studien kommer jag att mer ingående berätta om deras rörelsemönster.

Om det är flera grisar på väg fram mot åteln verkar det som de tappar en del av skyggheten. Att komma fram först till maten prioriteras högre än den försiktighet som ensamma grisar visar upp. Men det är ingen given regel alltid. Suggor tillsammans med gyltor har ett helt annat beteende. Deras mönster påminner mycket om ensamma grisar.

Grupp av unga galtar tillhör de som är sämst på att kontrollera att inga faror finns fram mot åteln. Har man däremot skjutit en av dessa lär sig de övriga snabbt att vara mera försiktiga nästa gång.