
Rörelsemönster
och rutiner
Alla grisar har ett inbyggt mönster
i deras beteenden. Svårast är det att avgöra
när suggan med småkultingar kommer fram till åteln.
Här stämmer aldrig tiderna överens när
de är framme. Däremot är de alltid de som kommer
fram först till åteln. Det har säkert att
göra med att suggorna först framme för att
kultingarna kräver mycket mat under en stor del av dygnet.
Vägen fram till åteln är högljudd och
här ser man inte några tecken på att svinen
är uppmärksamma på vad som finns i omgivningen.
Först kommer kultingarna och formligen kastar sig över
åteln. Suggan går ofta inte fram utan håller
sig lite på avstånd men har full kontroll på
vad som händer runtom.
Det är inte säkert heller att
kultingarna reagerar på suggans varningsläten
när de inbördes slåss om maten på
åteln. Flera gånger har jag observerat detta
och hört varningsläten från suggan utan
att kultingarna tar någon notis om detta. Jag har
även lyst på dem med ficklampa under långa
tider utan att de bryr sig om ljuset. Ibland har även
suggan kommit fram i ljuset för att äta en kort
stund innan hon beger sig iväg igen. Detta sker när
kultingarna är små och inte ännu lärt
sig vad som är farligt. Det dröjer dock inte länge
förrän deras beteenden växlar och de blir
inlärda att vara mera försiktiga i deras framfart.
När de är ca ett halvår
gamla händer det och de blir de mycket mera försiktiga
när de närmar sig åteln. Nu lyder de mer
också suggan, och om något inte står rätt
till försvinner de snabbt iväg för att inte
komma tillbaka mer den kvällen.
Äldre ensamma grisar visar ett helt
annat mönster när de går fram mot åteln.
Här har de nu fått en inlärd skygghet och
går inte fram direkt utan det är inte ovanligt
att de gärna gör en kringgående rörelse
runt åteln bara för att förvissa om sig
att inga faror finns. Flera gånger har jag märkt
att de närmar sig åteln med försiktighet
innan de kommer fram. Även om vinden har varit rätt
har jag sett grisar lämna området för att
sen inte komma tillbaka mer den kvällen. Något
har emot all förmodan stört dem. Vinden kan ha
kantrat eller något annat som inte stämt har
inverkat.
Dessa ensamma grisar är oftast mellanstora
galtar som vandrar runt och söker efter foder och egna
revir. Det är också dessa som är lättast
att skjuta då de följer ett speciellt rörelsemönster
när det gäller tider och andra rutiner.
Lite längre fram i studien kommer jag
att mer ingående berätta om deras rörelsemönster.
Om det är flera grisar på väg
fram mot åteln verkar det som de tappar en del av
skyggheten. Att komma fram först till maten prioriteras
högre än den försiktighet som ensamma grisar
visar upp. Men det är ingen given regel alltid. Suggor
tillsammans med gyltor har ett helt annat beteende. Deras
mönster påminner mycket om ensamma grisar.
Grupp av unga galtar tillhör de som
är sämst på att kontrollera att inga faror
finns fram mot åteln. Har man däremot skjutit
en av dessa lär sig de övriga snabbt att vara
mera försiktiga nästa gång.