Förvaltning och resurs
Samarbete över gränserna där
man går ihop i ett större område är
ett av sätten att få en bättre kontroll
över en population när det gäller avskjutning,
observationer m.m.
På de allra flesta marker idag – små
som stora – finns en eller flera åtlar där det
jagas ganska intensivt på. Vad som händer på
angränsande marker är oftast höljt i dunkel.
Jag menar att det bästa vore att skapa områden
i storleksordningen på minst 500-600 hektar för
att kunna mäta på ett ungefär hur stor vildsvinsstammen
är. Utifrån detta går det att få
fram den avskjutning av rätt grisar som området
bör tåla. Jag vet att det inte är lätt
att genomföra då det börjar gå ekonomi
i grisjakten, samma sak som vi har idag på mindre
marker när det gäller älgjakten.
Markägaren tjänar bra på
denna generella jakt och är inte intresserad av något
älgskötselområde. Nu tror jag inte att det
är lika lätt att skjuta sönder en vildsvinsstam
som vi har gjort med älgstammen i södra Sverige.
Det är mest sammansättningen i grispopulationen
som rubbas där vi får djur som har mindre slaktvikter
och en fortplantning som sträcker sig över hela
året när fel djur fälls. Det krävs
bättre kunskaper i anatomi och beteende när vi
jagar och då speciellt i sämre ljusförhållanden
där det är svårare att avgöra vilket
kön och storlek av gris som kommer fram.
Den resurs vildsvinen utgör redan idag
kommer att bli mycket mera betydande om några år.
Därför måsta vi från
början se till att vi inte snedvrider balansen där
vi får en population av gris som inte kvalitativt
har de rätta proportionerna samt saknar ett naturligt
beteende.
Det går inte att fortsätta på
samma väg som idag då jakten sker helt ohämmat
och utan kontroll på de flesta platser. Bara för
att det handlar om grisar så betraktas de som mindre
värda jämfört med många andra djur.
Denna dåliga stämpel de har fått måste
genast upphöra för att ge dem det rätta värde
och status som övrigt vilt uppbringar. Låt oss
leka lite med tanken och se tio år framåt i
tiden;
-Älgstammen är fortfarande vikande
i södra Sverige då inga förslag har gått
igenom när det gäller andra bättre förvaltningsformer.
Rådjursstammen har halverats på bekostnad av
att rävstammen har återhämtat sig och att
lodjuren har ökat i antal. Vildsvinen har däremot
ökat i antal, men sammansättningen och kvalite`n
av stammen börjar bli dålig. Vildsvinet har nu
gått förbi älgen när det gäller
det ekonomiska värdet-. Så kan scenariot se ut
om det inte sker några förändringar framöver.
Vildsvinen kommer med all säkerhet vara det viltet
som klarar sig bäst under alla omständigheter,
men om vi inte kommer tillrätta med flera orosmoln
gör att stammen försvagas på längre
sikt.
Risken är stor att vi gör det
klassiska misstaget även på grisarna som vi gjort
med älgen att vi skjuter fel djur och får slaktvikter
som minskar varje år.
Det är inget som märks av kanske
på en 10-15 års period. Men på ett längre
tidsperspektiv kommer även slaktvikterna på vildsvin
att minska om vi inte ändrar kurs och lär oss
att spara på produktiva hon – och handjur med bra
gener.
Bättre kunskap och att betrakta vildsvinet
som annat vilt gör att vi banar väg för rätt
förvaltningsform där vi tillhandahåller
en värdefull resurs.