Samarbete över gränserna där man går ihop i ett större område är ett av sätten att få en bättre kontroll över en population när det gäller avskjutning, observationer m.m.

På de allra flesta marker idag – små som stora – finns en eller flera åtlar där det jagas ganska intensivt på. Vad som händer på angränsande marker är oftast höljt i dunkel. Jag menar att det bästa vore att skapa områden i storleksordningen på minst 500-600 hektar för att kunna mäta på ett ungefär hur stor vildsvinsstammen är. Utifrån detta går det att få fram den avskjutning av rätt grisar som området bör tåla. Jag vet att det inte är lätt att genomföra då det börjar gå ekonomi i grisjakten, samma sak som vi har idag på mindre marker när det gäller älgjakten.

Markägaren tjänar bra på denna generella jakt och är inte intresserad av något älgskötselområde. Nu tror jag inte att det är lika lätt att skjuta sönder en vildsvinsstam som vi har gjort med älgstammen i södra Sverige. Det är mest sammansättningen i grispopulationen som rubbas där vi får djur som har mindre slaktvikter och en fortplantning som sträcker sig över hela året när fel djur fälls. Det krävs bättre kunskaper i anatomi och beteende när vi jagar och då speciellt i sämre ljusförhållanden där det är svårare att avgöra vilket kön och storlek av gris som kommer fram.

Den resurs vildsvinen utgör redan idag kommer att bli mycket mera betydande om några år.

Därför måsta vi från början se till att vi inte snedvrider balansen där vi får en population av gris som inte kvalitativt har de rätta proportionerna samt saknar ett naturligt beteende.

Det går inte att fortsätta på samma väg som idag då jakten sker helt ohämmat och utan kontroll på de flesta platser. Bara för att det handlar om grisar så betraktas de som mindre värda jämfört med många andra djur. Denna dåliga stämpel de har fått måste genast upphöra för att ge dem det rätta värde och status som övrigt vilt uppbringar. Låt oss leka lite med tanken och se tio år framåt i tiden;

-Älgstammen är fortfarande vikande i södra Sverige då inga förslag har gått igenom när det gäller andra bättre förvaltningsformer. Rådjursstammen har halverats på bekostnad av att rävstammen har återhämtat sig och att lodjuren har ökat i antal. Vildsvinen har däremot ökat i antal, men sammansättningen och kvalite`n av stammen börjar bli dålig. Vildsvinet har nu gått förbi älgen när det gäller det ekonomiska värdet-. Så kan scenariot se ut om det inte sker några förändringar framöver. Vildsvinen kommer med all säkerhet vara det viltet som klarar sig bäst under alla omständigheter, men om vi inte kommer tillrätta med flera orosmoln gör att stammen försvagas på längre sikt.

Risken är stor att vi gör det klassiska misstaget även på grisarna som vi gjort med älgen att vi skjuter fel djur och får slaktvikter som minskar varje år.

Det är inget som märks av kanske på en 10-15 års period. Men på ett längre tidsperspektiv kommer även slaktvikterna på vildsvin att minska om vi inte ändrar kurs och lär oss att spara på produktiva hon – och handjur med bra gener.

Bättre kunskap och att betrakta vildsvinet som annat vilt gör att vi banar väg för rätt förvaltningsform där vi tillhandahåller en värdefull resurs.